“Jag har aldrig stora ringar”

Det säger personer ibland när de står framför mina smycken. Inte som en invändning, mer som en förklaring. Som om det skulle diskvalificera dem från att prova.

Men storlek är inte poängen.

Ett stort silversmycke är inte stort för att ta plats. Det är stort för att det förändrar proportionerna på ett sätt som gör din stil tydligare. Det påverkar det visuella tempot – skaver lite, på bra sätt. Blir en del av hur du kommunicerar, inte bara vad du har på dig.

Ett skirt halsband ligger närmare huden. Intimt. Bara för dig. Kanske ser ingen annan det, men du vet att det är där.

Små smycken har ofta en historia

De flesta små smycken jag ser är traditionella. Vigselringar. Arvegods. Studentpresenter. Saker du bär för dig själv – minnen och symboler som inte nödvändigtvis syns för andra, men som ändå berättar något om vem du är.

Jag respekterar det fullständigt. Men det är inte där min energi går.

Varför jag dras till det större

I mitt arbete hamnar jag oftast i det större formatet. Inte för att det ska synas (okej, det syns), utan för att det fungerar annorlunda med din stil över tid.

När du köper ett handgjort, unikt silversmycke – något som bara finns en gång – faller alla enkla kategorier bort. Då bär du inte “ett minimalistiskt smycke” eller “ett statement piece”. Du bär ett original som råkar vara tungt eller massivt eller skulpturalt eller vad det nu är.

Och din stil formas runt det. Inte tvärtom.

Slow fashion, för mig, är att ge smycket tid

Jag är inte intresserad av trender. Aldrig varit. Ett smycke ska bli en del av dig, inte av en säsong. Det tar tid att hitta hur du bär det. Att vänja dig vid vikten, känslan, hur det förändrar silhuetten.

Stort eller skirt är inte motsatser. De är bara två sätt att möta världen visuellt.

Styrkan ligger i att veta vilket språk som är ditt. Eller i att växla mellan dem utan att tappa riktningen.